Staten måste dela på riskerna med vår växtvärk

Kommuner med stora gröna industriprojekt behöver låna mycket pengar för att klara en snabb befolkningstillväxt. Staten måste hjälpa oss hantera riskerna, om enskilda satsningar inte fungerar. Önskvärt är också en större frihet att tillämpa nya regler och lagar, skriver företrädare för Fossilfritt Sverige och fyra kommuner i olika delar av landet.

Sverige är i början av en historisk omställning, där tunga industrier med stora utsläpp ställer om till fossilfritt och klimat­neutralt. Den nya gröna industri­revolutionen har stora möjligheter att skapa ökat välstånd för hela Sverige.

Men det är inte unikt för just vårt land. Det pågår en global kapplöpning om grön teknologi, där länder som USA, Tyskland och Frankrike satsar stora statliga resurser på att attrahera företag.

Det är oerhört positivt för att minska de globala utsläppen och visar att klimatpolitik och näringspolitik alltmer går hand i hand. Men det ställer också höga krav på Sverige. Förlorar vi vår position i täten till andra länder så tappar vi också konkurrenskraft, arbetstillfällen och skatteintäkter till att bygga Sverige starkt.

Kommunerna är aktiva medspelare i att göra hela Sverige till föregångare i omställningen och öka attraktionskraften ännu mer. Att sitta still i båten och tacka nej till gröna industrisatsningar är inget alternativ. I förlängningen riskerar det att leda till sotdöden med lägre skatteintäkter och sämre vård, skola och omsorg för kommuninvånarna till följd. Sannolikt skulle även flera kommuner riskera att behöva höja kommunalskatten i takt med en åldrande befolkning.

Att sitta still i båten och tacka nej till gröna industrisatsningar är inget alternativ. I förlängningen riskerar det att leda till sotdöden.

Vi fyra expansionskommuner har förmånen att ta emot stora industriprojekt av nationellt intresse som också är ett kvitto på att delar av färd­planerna inom Fossilfritt Sverige nu genomförs i praktiken.

Det gäller H2 Green Steel i Boden, en ny gigabatterifabrik i Mariestad som möjliggör för Volvo AB:s hela omställning i Skövde och ett stort logistikcenter i Falköping. I Skellefteå pågår redan storskalig produktion av batterier vid Northvolt. För att möjliggöra etableringarna planeras nu för omfattande investeringar i bostäder, infrastruktur och kommunal service.

Det här är satsningar som få vågade drömma om för bara några år sedan, och det innebär fantastiska möjligheter för kommunerna. Men de innebär också risker och att vi tar ett stort ansvar för Sveriges utveckling.

Kommuner som har stora ny­industrialiseringsprojekt behöver låna väldigt mycket pengar för att möta en snabb befolkningstillväxt, vilket innebär risker för våra befintliga invånare. Innan den nya befolkningen har flyttat in och betalar skatt, hyror och avgifter är det inte rimligt att relativt små kommuner ska stå ensamma med dessa risker och investeringar.

Början till en batterifabrik i Mariestad. Foto: Tomas Ohlsson

På samma sätt som staten delar på riskerna för näringslivets omställning, så måste staten dela på riskerna med kommuner i form av investeringsstöd och garantier ifall enskilda industri­satsningar inte genomförs som planerat.

För att fler kommuner ska våga och vilja vara med i omställningen, och göra både kommunerna och Sverige starkare, är det viktigt att skapa bättre förutsättningar och starkare incitament. Det bidrar också till en större folklig acceptans och framtidstro, där vi nu ser att skepticism sprider sig i takt med att planer blir verklighet. Vi föreslår därför följande:

1.Inför riskdelningsmodeller mellan kommun och stat. Förslagsvis i form av kreditgarantier och räntefria lån som kan komplettera de förmånliga lånen från Kommuninvest för strategiska investeringar. Låt även kommunerna nyttja klimatklivet för kommunala investeringar i bostadsbyggen, infrastruktur och VA-system, om de görs med halverad klimatpåverkan.

2.Möjliggör utbyggnad av elnät och kollektivtrafik på prognos. Ett system­skifte krävs för att skapa förutsättningar för den snabba tillväxten.

3.Återinför ”frikommunerna” som Sverige hade på 1970-talet. Expansionskommuner behöver större frihet att testa och tillämpa nya regler och lagar utifrån den aktuella situationen. De regler och lagar som styr kommunerna i dag är utvecklade i en tid som handlade om förvaltning av verksamheten i relativt lugn takt – inte för den snabba transformation av näringslivet som innebär en väldigt snabb befolkningstillväxt och samhällsomvandling.

4.Instifta en kunskapsplattform för kommuner som står inför en kraftfull samhällsutveckling. Det behövs för att kommunerna, som nu lägger all sin tid på att klara av expansionen, inte dessutom ska behöva agera stödlinje för kommuner som håller på att sätta i gång. Samtidigt försöker vi självklart hjälpa alla kommuner som behöver ta del av våra erfarenheter, så gott vi kan utifrån de personella resurser som vi har.

Sverige har unika förutsättningar att vara ledande som grön industri­nation med en stark attraktionskraft för ännu fler etableringar. Vi har fossilfri el, industriellt kunnande, viktiga naturresurser och ett bra samarbete mellan det offentliga, näringslivet och akademin.

De regler och lagar som styr kommunerna i dag är utvecklade i en tid som handlade om förvaltning av verksamheten i relativt lugn takt.

Statsminister Ulf Kristersson (M) har i olika sammanhang varit tydlig med att det behövs ett tätare samarbete mellan staten och näringslivet för att klara av denna historiskt snabba samhällsomvandling. Nu behövs också ett tätare samarbete mellan staten och kommunerna, där staten bör utgå från att det inte är rimligt att kommunerna ska klara det på egen hand.

Tillsammans kan vi sänka utsläppen kraftigt och stärka Sveriges tillväxt och utveckling. Låt oss ta denna chans som gynnar hela vårt land.

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ordförande i Skellefteå

Adam Johansson (M), kommunstyrelsens ordförande i Falköping

Claes Nordmark (S), kommunstyrelsens ordförande i Boden

Theres Sahlström (M),  kommunstyrelsens ordförande i Skövde